Åsa Lannefors

 

Åsa, du är ju ridskolechef som gjort en lång resa sedan du tog över verksamheten 1985. Kan du berätta något från den tiden?

 

- Det jag minns bäst från den första tiden, när jag hade ridskolan tillsammans med Thomas, är att vi i uppstartskedet fick söka upp hästar vi hade råd med men som samtidigt kunde fungera tillräckligt väl på en ridskola. Det gällde att vara påhittig och öppen för udda lösningar. Jag minns speciellt hästen Caramell. Honom hade ägarna misslyckats med att rida in och nu gick han på bete. Vi fick löfte att köpa honom för 10 000 - om vi kunde fånga in honom!

 

Lyckades ni?

 

- Ja. Vi byggde en strut som vi kunde driva in honom i och vidare in i transporten. Sedan var det ett styvt jobb att rida in honom. Men i gengäld blev han en jättefin ridhäst. Fast flera år efteråt var han svår att fånga in efter sommarbetet - och fick "ridas in" på nytt för att påminnas om att han var ridhäst!

 

Har du och familjen något sällskapsdjur?

 

- Ja, en blandrashund av jakthundstyp. Han är explosiv men samtidigt en fantastisk familjehund!